TöntMagda

Vi åt en helt vanlig familje-dinner, typiskt vi-är-lediga-imorgon-mys i matsalen.

Pappa utropar "påskkärringar!!"

Skräckslagna slänger vi oss på golvet med mat i munnen och vinglas i händerna.

Panikslaget diskuterar vi hur det eventuella påskkärring-problemet ska lösas.

Vi vet allihopa att traditionellt ger man något till de fult utklädda barnen som ringer på dörrar just den här dagen. Vad har vi? överbliven rödbeta, punchpraliner och en slurk vin finns visst kvar.

Jag tar mod till mig och kikar ut genom fönstret. Trots min oöverträffliga smidighet får de syn på mig. Hur?!

Jag kastar mig åter på mattan och ser i all min förtvivlan hur min inte fullt lika smidiga far sticker upp huvudet för att lokalisera de tiggande ungarna.

De ser även honom.

Vi återgår alla till golvposition. Ingen ringer på dörren. Vi äter upp pralinerna. GLAD PÅSK

Efter att ha undvikit löpträning i ett halvår på grund av knäsmärtor begav jag mig idag till löp- och gåkliniken i hopp om att få hjälp.

"Hur länge har du haft dina löparskor?" frågade den unga butiksmänniskan efter att jag visat upp en av mina pjucks för henne. Två år svarade jag och trodde att det var en ganska kort tid för ett par skitdyra skor. "Då måste du ha nya" sa försäljaren. Min plånbok protesterade och jag sa: "Men jag har inte använt dom så speciellt mycket". "Det spelar ingen roll, skorna blir platta och hårda iaf" sa dumskallen. Men hur går det till?!?! tänkte jag surt men testade trots allt några nya par i affären.

Efter skotestningen som inte resulterade i köp gick jag till friskis och svettis som ligger alldeles intill sportaffären. Väl ombytt märkte jag att jag bara hade en sko med mig, en stycken löparpjuck. Irriterad gick jag i mina träningskläder tillbaka till löp- och gåkliniken och bad att få tillbaka min glömda sko. Men skon fanns inte där hävdade den elaka butiksmänniskan.

Jaha tänkte jag, skon måste väl vara hemma då. Lite skamsen gick jag in på gymmet utan skor (alternativet var att endast träna med högerskon). Undrande blickar träffade mig under min halvtimme på träningscykeln. Jag ångrade mitt strumpval bittert, svarta strumpor i någon sorts spets. Inte så sportigt.

Väl hemma upptäcker jag att skon inte finns här. SKO-HAGGAN i affären har stulit min sko så att jag ska bli tvungen att köpa nya, inte okej.

Hej dumskallar.

Igår solade jag näsan med fina Sofia och Elin samt ett par cider i snön. Fortsättning följde med spritfontän och mitt eviga vegetarian-fyllesnack. "Blabla sluta äta djur och alla borde kramas" hatar fyllemagda.... Det gjorde antagligen festens andra gäster med. När dubbelmoral-tjejen kom hem slängde hon lite skit på pojkvännen över telefon och brände fingret i samband med fyllemats-tillagningen.

Lyckad lördag med andra ord.

P.s vill bara gratta scan som åter igen lyckats skålla en levande gris, er kan man lita på!

Ost i alla former är det som skänker mig den största lyckan. Men tydligen kan jag inte äta just ost, för att ostmakarna kastar i lite kalvmage i ostsmeten.. varför?!

Det har snart gått två ostlösa veckor och abstinensen är stor. Jag står ofta och dreglar vid ostdisken på willys. Tyvärr är ostutbudet dåligt för oss intelligenta vegetarianer. Okänd kille på KTC kom dock fram och informerade mig om att halloumi inte innehåller löpe, tack för infot okända killen vid kaffemaskinen den 8/3.

Vaknade med en hemsk huvudvärk. Gick för mig själv igenom tänkbara anledningar till smärtan. Bakfylla-nej. Annan sjukdom-nej. Skallat ett hårt element i sömnen-ja.

Deppig över elementindcidenten tröstade jag mig själv med en kopp kaffe och soff-häng. Jag fick snart ångra det beslutet, och även mitt val av färg på soffa. När jag häller kaffet i munnen hamnar det inte där utan på den enda plädlösa fläcken på min vita soffa.

Mår som en disktrasa. hejdå.

Efter att ha cykelmeckat en halvtimme och inte lämnat in en hyrfilm för två dagar sedan kändes dagen ganska risig. Väl ute på turen med min skramliga cykel, genomskinligt snor rinnande och knallröda öron försökte en liten man muntra upp mig. Mannen såg ut som en 10årig pojke, och var antagligen just en sån(eller en konstig dvärg). "Hej snygging" hojtade han till mig(tror jag). "Hej lillen" svarade jag, ville komma på något fyndigare att ropa tillbaka men komplimangen var mycket överraskande.

Positivt idag: Slapp släpa ut köktsstolen från toaletten. Fredrik tar gärna med sig en stol in på toaletten som bord till datorn när han bajs-surfar, men då han lämnat landet får stolarna stå på sin plats.

Dagens samtal: Fredrik har ringt några gånger efter att mirakulöst fått i sig ett par flaskor rosé (han påstår att han har blivit lurad?!?). Efter att ha förklarat sin kärlek till mig på ett ganska tjatigt(men uppskattat) sätt varnade han mig för kaniner och påminde om att jag inte skulle kissa ner mig. klockan var 18.00.

Dagens överraskning: Satt på min vanliga spinningcykel i friskis&svettis svett-lokaler. Passet ska precis börja när ett par gigantiska lår kliver klampar in. Två enorma lår, ett pytteliten överkropp och de minsta tänkbara cykelbyxorna. inte alls proportionerligt.

Jag befinner mig i den minsta lilla byn på det högsta franska berget och Fredrik gör den värsta synden näst efter djurmord. Han fräser med näsan och fångar upp något i handen, talar mina ögon sanning?! frågar jag mig själv, snöt han sig i luften? Stolt räcker han fram sin hand och visar sitt enorma fynd. Jag känner hur en ström av illamående sprider sig som gift i kroppen, det svartnar framför ögonen och jag rymmer mellan läskedryckshyllorna i matvarubutiken bort från min fästman. Jagad av en overkligt stor, grön och blodblandad snorkråka gömmer jag mig bland franska vinflaskor. Hur den kråkan ens fick plats i den killens näsborre är saknar helt naturlig förklaring. 

Det värsta med Ernst är hans stora hus med havsutsikt och det bästa är hans ständiga skryt om det där huset, diskret men omfattande. Han är så väldigt glad hela tiden, inte så konstigt med det där hemmet.

Han fixar han, Ernst. Idag drack systrarna Lind te och såg på när han gjorde julgranspynt. Han hängde upp putsade äpplen med ett gäng snörbitar på. "Varför snörbitar?" tänker ni då. Jo för doftens skull. Luktar snöre gott? Ernst hängde upp små hemmagjorda(vad annars), tomma, etiketter i sitt barrträd. Om någon kommer på besök kan de nämligen skriva en dikt på etiketten. Så finurligt Erne! Mina besökare letar alltid efter lämpligt diktskrivarställe!

Ett annat tips som var så värt; "gör en tryffelhonung och ge bort i julklapp allihopa!" Jaja, tar en sväng till Gotland imorgon och köper en tryffelhund sen har jag klappar till hela släkten.

Jag frågar: "Är Ernst på riktigt?"  

Döm själva.

Så sa jag när jag hämtade småfolket på dagis idag. "JAG VET, DU BEHÖVER INTE SÄGA DET FÖR JAG VET ATT DET SNART ÄR JUL!" skrek en snorig unge och gröna arga bubblor bildades i näsborrarna på henne. "jaha" viskade jag och duckade när alla fröknarna kastade frågande blickar på mig.

Julen är högtiden som kommer med höga förväntningar och krav på glädje och kärlek. Ensamhet och sorg är bannlyst, nedstämdhet får gömmas undan och släppas ut i form av tårar på juldagens fylla. På staden knuffas svinsjuka människor i kön på guldfynd och leksaksaffärer, stressade och snoriga. Alla med kreditkorten i högsta hand inhandlandes allt från dyr elektronik till fula ljuslyktor som på juldagen "råkar" följa med julpappret i sophögen.

I mitt hem ska julgranen kläs med julpynt som tillverkades på dagis 1993, den vegetariska kålrots"skinkan" ska griljeras och mitt misslyckade julgodis ska portioneras ut i glasburkar för att sedan ges bort till gamlingar. Allt ska ske i samband med julsånger, glada skratt, ett par koppar starkglögg och sunes jul på dvd.

På julafton tackar vi och niger för vilket strunt vi än får, alla utom min morbror. Ärligheten själv utbrister ofta, näst intill efter varje julklappsöppning; "Neeeeej, en sån här vill jag ju inte ha!!" eller "Ni vet ju att jag hatar det här, varför köpte ni det?!?" och det slutar med att kvittot efterfrågas eller att gåvan helt enkelt lämnas kvar hemma hos oss. Min morbror blir ofta besviken, barnet som fick fel dockklänning sväljer sin besvikelse och tackar. Min morbror låter oss veta innan han cyklar hemmåt att julafton var en besvikelse, inte alls lika bra som förra året. Vi vinkar hejdå och älskar honom, det gör man på julafton.

Kina var så konstigt som vi förutspått. Alla gick baklänges(hur lyckas dom när det är så trångt överallt?!) och ingen hade köshår(hann ligga runt med en hel del lättfotade Kineser under veckan, !värt!).

Det blev mycket kött, kött och kött och kött och gräshoppor. Det är vad man äter i rislandet, och ris då förstås. "Var är alla nudlar och wookade grönsaker?" undrade jag. Fick inget svar, det var bara en kotte i hela kina som kunde svenska(Vår guide Frankyboy, ja han presenterade sig så) och kanske tre som kunde ett par ord engelska så jag höll mig till gester och kinesiska. Frankyboy skrattade alltid på fel ställe, när han berättade om tortyr, cancer och elände avslutade han med ett garv.

Vad har jag då ägnat mig åt senaste veckan undrar ni förstås, jag gör en sammanfattning.

• The big wall, Kinesiska muren. Om man inte alls kan så mycket om Kinesiska muren så kan man tro att den är trevlig att spatsera på, nej. Det är trappor och trappor och höga trappsteg. Vi kämpade men blev dock omkörda av en 100 årig kinesgubbe med käpp.
• Helkroppsmassage. Man kan tydligen massera innuti öronen. Såklart kunde inte massörtjejerna engelska. Hon som gav sig på mig tyckte nog att jag var konstig. Min piercing i nacken förstod hon sig inte på och inte min p-stav heller. Hon råkade slå sig ner på min väska som började blinka och jag fick rota fram ett cykellyse som jag packat med till Kina... bra att ha grej.
• Rullbordsmat med turistgruppen. Turistgruppen: gråhårig hemsk tant och hennes dotter som hon "hämtat" från kina(säger man så?!?!), gravida tjejen med röd jacka och hennes man - tysta killen och vi. Att gravida tjejen var gravid räknade vi snabbt ut när hon kissade var tionde minut och inte drack gratisvinet. Tysta killen sa två ord på tre dagar. Rullbordsmat: Kött och kött och grönsaker i smör på ett bord som man kan snurra. Olika restauranger men samma mat weird.
• Åt en äcklig majskolv
• Beställde in typ 200 sushibitar.
• Började nästan ett slagsmål med två försäljare, mamma fick hålla fast mig.
• Somnade på pekingoperan, typ femton gånger. vaknade när huvudet ramlade ner.
• Snubblade hela tiden, skornas fel?

Jag på supergammal mur




Rullbordsmat

Jag åker till Kina idag, till Peking. Ska vandra på den där muren och allt vad man nu gör där. Jag ska fara dit med min mor och syster. Följande fördommar har min kära moder om kineser:

• De går baklänges
• De saknar könshår
• Saknar även skäggväxt

Natten har varit sömnlös, inte alls på grund av resfeber utan halssmärtor. Jag är sjuk eller blir sjuk på utlandsresor tillsammans med min mor. Det är så och har alltid varit så. Mormor gav mig något naturläkemedel som smakar hö, hjälper inte det planerar jag att leva på smärtstillande och förnekelse. Jag ska lida i tystnad för att inte uppröra mammis.

FRED!

På hösten och vintern blir jag torr och finnig i mitt annars perfekta ansikte. För ett par veckor sedan stod jag och bakade pizza med Alicia. Mitt under utkavlingen frågan hon: "varför har du så mycket myggbett i ansiktet Magdalena?". "Det är finnar Alicia" svarar jag. "Jaha".

Askonstig grej som hände igår innan glögg och vindrickandet.

Klockan är halv tio på förmiddagen(på lördagar räknas det som morgon). Ned för sjukhusbacken flyger jag och min cykel. Jag ser en joggare. Han är inte klädd på ett riktigt sätt. Han bär endast T-tröja och kortbraxer. Det är kallt ute, vinter. Mannen är barfota, han joggar utan skor. Jag glor. Antar att han har rymt någonstans ifrån. Jag vågar inte fråga honom om han är galen. Jag trampar vidare

Jag och Cecilia beslöt oss av olika anledningar för att testa ett vattengympapass som Friskis&Svettis håller i. Glada och förväntansfulla cyklade vi i höstmörkret till fyrishov badhus. Nostalgiska klev vi in i omklädningsrummet 40min innan passer började och tio minuter senare var vi barn igen. Vattenruschkanorna, bubbelpoolen och de flytande plastprylarna roade oss i tio minuter och sedan gick resterande dötid åt att beundra en simhoppare som utförde diverse fantastiska konster. Simhopparen hade även två små bröder, de flög som små vantar på trampolinen och var genomgående sladdriga i sitt genomförande.

Fem minuter i åtta begav vi oss till den lite varmare vattengympabassängen. Till en början kände vi oss mycket ensamma där, men snart rultade det in mer folk. Det var bara så att alla var gravida, alla utom just jag och min syster. Vi undrade förstås om vi kommit fel men beslöt oss för att gravida personer går på vattengympa, det är bra för dem. En tjockmagad kvinna frågade elakt om vi skulle vara med, "jaaaa....." svarade vi lite tveksamt. Musiken satte igång och en storbystat ogravid instruktör visade hur vi skulle andas och röra oss i vattnet. Efter en halvtimme av gympande kom den gråhåriga svettiga damen fram till oss och påpekade att vi då inte såg särskillt gravida ut. Nähä tänkte vi, glada för att vi inte såg gravida ut men dock lite ledsna över att vi inte verkade välkomna.

Skamset tog vi oss upp på land, arga och förvirrade över att ingen informerat om gravidtvånget på friskis vattengympa. Vi bestämde att vi allt skulle klaga i receptionen dagen därpå.

När vi begav oss ut mot omklädningsrummet insåg vi vilket hemskt misstag som skett. På äventyrsbadet kryllade det av skuttande friskis&svettis-medlemmar utan gravidmagar. Det var alltså här vi skulle befunnit oss.

En lång stund övervägde vi att lämna våra handukar på gravidgympan och istället torka oss med ett klädesplagg. Men till sist tog jag mod till mig och rusade in, slet åt mig handdukarna och flydde till duscharna. Bustustunden som vi sett fram emot flera dagar förvandlades till ren skräck. Vi satt där nakna och livrädda för att arga gravida kvinnor skulle komma och kasta elaka ord samt knuffa oss med deras stora magar.


WOOOW KALAS!