Ernst

Det värsta med Ernst är hans stora hus med havsutsikt och det bästa är hans ständiga skryt om det där huset, diskret men omfattande. Han är så väldigt glad hela tiden, inte så konstigt med det där hemmet.

Han fixar han, Ernst. Idag drack systrarna Lind te och såg på när han gjorde julgranspynt. Han hängde upp putsade äpplen med ett gäng snörbitar på. "Varför snörbitar?" tänker ni då. Jo för doftens skull. Luktar snöre gott? Ernst hängde upp små hemmagjorda(vad annars), tomma, etiketter i sitt barrträd. Om någon kommer på besök kan de nämligen skriva en dikt på etiketten. Så finurligt Erne! Mina besökare letar alltid efter lämpligt diktskrivarställe!

Ett annat tips som var så värt; "gör en tryffelhonung och ge bort i julklapp allihopa!" Jaja, tar en sväng till Gotland imorgon och köper en tryffelhund sen har jag klappar till hela släkten.

Jag frågar: "Är Ernst på riktigt?"  

Döm själva.




"Det är snart jul"

Så sa jag när jag hämtade småfolket på dagis idag. "JAG VET, DU BEHÖVER INTE SÄGA DET FÖR JAG VET ATT DET SNART ÄR JUL!" skrek en snorig unge och gröna arga bubblor bildades i näsborrarna på henne. "jaha" viskade jag och duckade när alla fröknarna kastade frågande blickar på mig.

Julen är högtiden som kommer med höga förväntningar och krav på glädje och kärlek. Ensamhet och sorg är bannlyst, nedstämdhet får gömmas undan och släppas ut i form av tårar på juldagens fylla. På staden knuffas svinsjuka människor i kön på guldfynd och leksaksaffärer, stressade och snoriga. Alla med kreditkorten i högsta hand inhandlandes allt från dyr elektronik till fula ljuslyktor som på juldagen "råkar" följa med julpappret i sophögen.

I mitt hem ska julgranen kläs med julpynt som tillverkades på dagis 1993, den vegetariska kålrots"skinkan" ska griljeras och mitt misslyckade julgodis ska portioneras ut i glasburkar för att sedan ges bort till gamlingar. Allt ska ske i samband med julsånger, glada skratt, ett par koppar starkglögg och sunes jul på dvd.

På julafton tackar vi och niger för vilket strunt vi än får, alla utom min morbror. Ärligheten själv utbrister ofta, näst intill efter varje julklappsöppning; "Neeeeej, en sån här vill jag ju inte ha!!" eller "Ni vet ju att jag hatar det här, varför köpte ni det?!?" och det slutar med att kvittot efterfrågas eller att gåvan helt enkelt lämnas kvar hemma hos oss. Min morbror blir ofta besviken, barnet som fick fel dockklänning sväljer sin besvikelse och tackar. Min morbror låter oss veta innan han cyklar hemmåt att julafton var en besvikelse, inte alls lika bra som förra året. Vi vinkar hejdå och älskar honom, det gör man på julafton.

Matlösa KINA!

Kina var så konstigt som vi förutspått. Alla gick baklänges(hur lyckas dom när det är så trångt överallt?!) och ingen hade köshår(hann ligga runt med en hel del lättfotade Kineser under veckan, !värt!).

Det blev mycket kött, kött och kött och kött och gräshoppor. Det är vad man äter i rislandet, och ris då förstås. "Var är alla nudlar och wookade grönsaker?" undrade jag. Fick inget svar, det var bara en kotte i hela kina som kunde svenska(Vår guide Frankyboy, ja han presenterade sig så) och kanske tre som kunde ett par ord engelska så jag höll mig till gester och kinesiska. Frankyboy skrattade alltid på fel ställe, när han berättade om tortyr, cancer och elände avslutade han med ett garv.

Vad har jag då ägnat mig åt senaste veckan undrar ni förstås, jag gör en sammanfattning.
  • The big wall, Kinesiska muren. Om man inte alls kan så mycket om Kinesiska muren så kan man tro att den är trevlig att spatsera på, nej. Det är trappor och trappor och höga trappsteg. Vi kämpade men blev dock omkörda av en 100 årig kinesgubbe med käpp.
  • Helkroppsmassage. Man kan tydligen massera innuti öronen. Såklart kunde inte massörtjejerna engelska. Hon som gav sig på mig tyckte nog att jag var konstig. Min piercing i nacken förstod hon sig inte på och inte min p-stav heller. Hon råkade slå sig ner på min väska som började blinka och jag fick rota fram ett cykellyse som jag packat med till Kina... bra att ha grej.
  • Rullbordsmat med turistgruppen. Turistgruppen: gråhårig hemsk tant och hennes dotter som hon "hämtat" från kina(säger man så?!?!), gravida tjejen med röd jacka och hennes man - tysta killen och vi. Att gravida tjejen var gravid räknade vi snabbt ut när hon kissade var tionde minut och inte drack gratisvinet. Tysta killen sa två ord på tre dagar. Rullbordsmat: Kött och kött och grönsaker i smör på ett bord som man kan snurra. Olika restauranger men samma mat weird.
  • Åt en äcklig majskolv
  • Beställde in typ 200 sushibitar.
  • Började nästan ett slagsmål med två försäljare, mamma fick hålla fast mig.
  • Somnade på pekingoperan, typ femton gånger. vaknade när huvudet ramlade ner.
  • Snubblade hela tiden, skornas fel?


Jag på supergammal mur




Rullbordsmat

24 dagar kvar

FREDRIK

Hej Kina, jag är sjuk.

Jag åker till Kina idag, till Peking. Ska vandra på den där muren och allt vad man nu gör där. Jag ska fara dit med min mor och syster. Följande fördommar har min kära moder om kineser:

  • De går baklänges
  • De saknar könshår
  • Saknar även skäggväxt




Natten har varit sömnlös, inte alls på grund av resfeber utan halssmärtor. Jag är sjuk eller blir sjuk på utlandsresor tillsammans med min mor. Det är så och har alltid varit så. Mormor gav mig något naturläkemedel som smakar hö, hjälper inte det planerar jag att leva på smärtstillande och förnekelse. Jag ska lida i tystnad för att inte uppröra mammis.

FRED!

RSS 2.0