Kapitel telefoner är inget för mig.

Under en lång tid nu har jag spenderat mina telefontimmar med en sony ericsson K660i.

Egon är en hund så jag vill inte beskylla honom helt för vad som sorgligt nog inträffade idag. Jag hörde ett knaprande ljud,  slet en numera tuggad telefon ur munnen på den vita djävulen. Uppgivet inser jag  sakta vad som har hänt.  Lånetelefonen  är lånad, och tuggad på. Vissa delar sitter inte längre där de ska. Jag väntar på tårarna, inget händer.

Mobil-krissituationer är numera något av min grej, så jag ringer genast till telenor-växeln och undrar hur det går med lagningen av min I-phone. "jaduu" säger telefonkillen, "det händer ingenting, det står fortfarande som ett försäkringsärende". Jag blir arg men behåller lugnet och ringer upp försäkringsbolaget varpå telefonkvinnan säger: "Nej, telenor måste skicka in ett kvitto innan vi kan ordna det där". Då börjar jag böla som ett litet barn och telefonkvinnan tröstar så bra hon kan.

På väg till mitt favorit tillhåll (Telenorbutik a la Svava) hoppar kedjan på cykeln av, gråtandes bygger jag ihop cykeln och fortsätter med oljiga fingrar. Väl framme Fixar och donar Fredrik P. Han var som vanligt inte så glad att se mig men stämningen lättades upp av den så väldigt komiska situationen. jag får ur mig något i stil med att jag har lite oflyt...

För att kunna betala lånetelefonen och reparation av i-phonen måste jag sälja de flesta av mina ovärdefulla ägodelar (hade jag haft något av värde hade jag sålt det med, egon ligger risigt till om nu någon ill ha honom)

Jag var full igår.

Jag vaknade helt utan munvätska. Tungan var orörlig och min talförmåga fanns inte längre kvar. Det fanns dock ingen att prata med så det var ingen big deal. Jag sov på min fysiologi och anatomibok, hårt. Med ganska dålig motorik tog jag mig till slut fram till ett kök. På diskbänken låg en förtorkad ost (jag blir genast ledsen, vilket slöseri på något så fint som ost!!!) och på köksbordet fanns ett misslyckat försök till en smörgås. I ett glas har halva brödet smulats ned och gojsat ihop sig med någon typ av vätska. Micron är inställd på fem minuter och det ligger smält ost på rullgrejen där inne (hur gick tankegången där?). Inte helt okej att jag inte kommer ihåg mitt uppenbarligen helt misslyckade försök att få i mig fyllemat.

Jag har inte heller någon telefon upptäcker jag snart. Jag blir snäppet ledsnare än vid ostinsidenten. blir dom arga på telenor om lånetelefonen aldrig återlämnas?

En ledsen och ganska alkoholpåverkad tjej(jag) ringer till sin mamma.
Mamma säger: Duuu... jag fick ett ganska suspekt sms av dig igår.
Jag blir oroad och säger: jaha vad stod det?
Mor: Det vill jag inte läsa upp.
Jag: va? jo säg.
Mor: det var snusk.
Jag blir helt förvirrad, har jag skrivit ett snusk-sms till mamma på fyllan? inte okej maggen!
Mor: det stog "jag ska slicka dig tills du skriker och spruta sperma på dig" typ.
I en halv sekund tror jag att jag är ordentligt psyksjuk tills jag inser att det faktiskt är något fån som har roat sig med att skicka det från min telefon. verkligen hysteriskt kul, or not.

summan blev: Jag är ostlös, telefonlös, har skickat snusk-sms till min mamma.

Evelina ringer och säger att: "Jag och Micke kommer till Kungälv ikväll så vi ska festa järnet". Jag vill inte festa något järn, jag vill äta tacos och halvsova framför en dålig film tänkte jag. Men sen kom jag på att jag då får skjuts hem imorgon, billigt värre. Jag försöker nu parta upp mig litegrann, Men jag och Fredrik talar inte med varandra p.g.a dåliga omständigheter (Allt är hans fel) så den här kvällen blir nog riktigt urusel. 

RSS 2.0