Allt går så himla bra för Magda när hon ska ta sig till Kungälv
Ytterligare en spännande dag i mitt liv börjar nå sitt slut. Då fredagen bjuder på studiefrihet beslöt jag mig kort och gott för att åka till Kungälv och besöka efterblivna Fredrik.
Det var en riktig utmaning att hitta ett bekvämt och ekonomiskt sätt att ta sig dit. Efter en morgon av tradera-budande, sista-minuten-biljett-sökande och enorm stress lyckades jag ta mig till arlande med en väska innehållande åtminstånde ett par rena trosor, läkerol, lite sparade slantar, en mobil med ytterst lite batteritid kvar och ett par sommarskor(!?!?!?!) hur tänkte jag där?.
Väl på flygplanet råder tristess, tiden går ytterst långsamt och jag funderar över att inleda ett ytligt samtal med någon okänd närsittande. Till vänster sitter en kvinna i medelåldern med en hemskt knasig solariebränna, två äckliga sår på armen, 13 lager mascara och ett sånt där 90-tals zic-zac-band i håret! Inte okej, men hon luktar gott. Till höger sitter en helt onsynlig person med trist platt hår, omintetsägande klädsel inklusive en svart skinnjacka som hon behåller på hela färden, jag konstaterar också att hon har en vit tejpbit på handen(mystiskt). Jag beslutar att inte konversera.
Flygresan från stockholm till göteborg tar normalt 45minuter. Piloten meddelar att det är snöstorm och ett gäng snubbar anstänger sig för att sopa bort snön från landningsbanan, vi får hänga kvar i luften över landvetter en halvtimme. Jag är inte den som är den, jag suckade inte ens utan återgick till att inte lyssna på musik eftersom min musiktelefon var livlös.
Piloten gjorde ett misslyckat landningsförsök och därefter begav vi oss mot danmark för att fylla på bränsle. Jaha tänkte jag, det var ju helt oväntat. Lång tid passerade, mina läkerol var slut och magen började bubbla. Kände också en oroväckande kissnödighet. Vi fick lite apelsinjuice och den minsta möjliga kexchokladen, det var pillrigt att öppna den. Det härliga med den här upplevelsen var de andra passagerarnas reaktioner och de telefondamtal som de gjorde i danmark.
Jag kunde inte ringa någon så jag lyssnade på andras samtal - man får det. Det var bara jag som var häftig och världsvan på den här flighten, alla blev helt hysteriska över den timmes långa Danmarkstrippen. En riktigt stor man i sätet framför rörde sig så att stolen gnisslade oavbrutet.
Åtta timmar efter resans start är jag nu i säkert förvar---->
Lägg märket till min trötta uppsyn och överarbetade frisyr.
Det var en riktig utmaning att hitta ett bekvämt och ekonomiskt sätt att ta sig dit. Efter en morgon av tradera-budande, sista-minuten-biljett-sökande och enorm stress lyckades jag ta mig till arlande med en väska innehållande åtminstånde ett par rena trosor, läkerol, lite sparade slantar, en mobil med ytterst lite batteritid kvar och ett par sommarskor(!?!?!?!) hur tänkte jag där?.
Väl på flygplanet råder tristess, tiden går ytterst långsamt och jag funderar över att inleda ett ytligt samtal med någon okänd närsittande. Till vänster sitter en kvinna i medelåldern med en hemskt knasig solariebränna, två äckliga sår på armen, 13 lager mascara och ett sånt där 90-tals zic-zac-band i håret! Inte okej, men hon luktar gott. Till höger sitter en helt onsynlig person med trist platt hår, omintetsägande klädsel inklusive en svart skinnjacka som hon behåller på hela färden, jag konstaterar också att hon har en vit tejpbit på handen(mystiskt). Jag beslutar att inte konversera.
Flygresan från stockholm till göteborg tar normalt 45minuter. Piloten meddelar att det är snöstorm och ett gäng snubbar anstänger sig för att sopa bort snön från landningsbanan, vi får hänga kvar i luften över landvetter en halvtimme. Jag är inte den som är den, jag suckade inte ens utan återgick till att inte lyssna på musik eftersom min musiktelefon var livlös.
Piloten gjorde ett misslyckat landningsförsök och därefter begav vi oss mot danmark för att fylla på bränsle. Jaha tänkte jag, det var ju helt oväntat. Lång tid passerade, mina läkerol var slut och magen började bubbla. Kände också en oroväckande kissnödighet. Vi fick lite apelsinjuice och den minsta möjliga kexchokladen, det var pillrigt att öppna den. Det härliga med den här upplevelsen var de andra passagerarnas reaktioner och de telefondamtal som de gjorde i danmark.
Jag kunde inte ringa någon så jag lyssnade på andras samtal - man får det. Det var bara jag som var häftig och världsvan på den här flighten, alla blev helt hysteriska över den timmes långa Danmarkstrippen. En riktigt stor man i sätet framför rörde sig så att stolen gnisslade oavbrutet.
Åtta timmar efter resans start är jag nu i säkert förvar---->
Lägg märket till min trötta uppsyn och överarbetade frisyr.
Kommentarer
Postat av: Alexandra
HAHAHAHAHHA de där va deroligaste jag hört? Är de sant? Fick du åka till Danmark och vänta.. hur nice som hellst. mohuahah. hälsa freddan. idag ska jag äta pizza och chirre. de e ju som sagt fredag! =) MUMS!
Trackback
