TöntMagda

hört talas om stekarn af barken? din jävla kokosfitta

Jag har alltid hatat hosta. Att jag själv hostar är inte så farligt men när andra hostar väcker det hos mig en enorm irritation.

Oroad för att själv bli sjuk är jag inte och jag är inte heller rädd för bakterier eller virus. Men det är så fruktansvärt jobbigt för mig när någon annan hostar. Redan i mycket unga år tvingade jag i min bästa vän kopiösa mängder hostmedicin när hon var lite krasslig och höll mig vaken om nätterna.

Ofta tror jag att andra hostar bara för att jävlas med mig, vilket för det mesta inte är fallet. Men min granne hostar definitivt för att jag ska drivas till vansinne. Vi bor vägg i vägg och han har hostat i över ett halvår, man är inte sjuk så länge. Han hostar nära väggen så att jag ska höra. Varför han vill mig illa vet jag inte.

Under ett antal föreläsningar hade en klasskamrat lunginflammation, en hemsk sådan. Då tycker jag att man stannar hemma. Jag kunde absolut inte koncentrera mig på föreläsningarna, dels för att 78% av föreläsningen överröstades av hennes hemska oljud men främst för att jag ständigt oroade mig för att hennes lungor skulle flyga upp i halsen och ut genom munhålan. Scenariot spelades upp i mitt huvud och skräckslaget stirrade jag på personen i fråga under de föreläsningar då hon hade hosta.

Till sist måste jag nämna hur frustrerande det är med gamla och sjuka som inte riktigt har kraften att hosta, då står jag bredvid och liksom vill hosta åt dem.

Jag är själv en meshostare, mina host är ynkliga. Jag ber om ursäkt för det.

De uthängda personerna i den här texten ska veta att det inte är något fel på dem. Felet ligger hos mig som inte har något vettigare att reflektera över.

När helgen kom begav jag mig söder ut i landet.

Jag vaknade igår i en oklädd säng. Jag själv var halvnaken och vid min sida låg en småhårig man, helt näck. "Jaha har vi haft sex?" frågar jag. "Ja det verkar så" svarar han. Hur jag hamnat där vet jag inte och hans minne sviker också, men processen innan minnesförlusten minns jag:

Ett systembolagetbesök medför att jag trallar därifrån med en flaska tequila gold. När de tre vännerna till MAXI åker för att handla apelsin och kanel (några mystiska tillbehör som tydligen hör till den här udda drycken) så kommer jag på en fantastisk idé: En present må vi ha till den som fyller år.

Jacob är elak och vi köper därför en helt okej skjorta på ica MAXI som vi sedan byter ut märket på så vips har vi en dolce gabbana-skjorta av högsta kvalitet. Det var lite farbror frej känsla över den episoden. Tanken är alltså att lura den här nyfyllda 20-åringen. Oj så glad han sen blev över sin present, han bar den hela kvällen lång.

Efter ölspel och shots pudrade jag på mina vänner och tillsammans kröp vi till kungälvs hetaste uteställe combi(med starka protester från mig och F). Jacob och Maggan buggade järnet, vi bara ägde det enorma dansgolvet och av okänd anledning var fredrik surkart. Han satt och såg ner i golvet med korsade armar och ansträngde sig för att se butter ut. Efter ett par moves på dansgolvet med skjortkillen skulle jag visa hur tuff jag var, jag tog då en cigarett i munnen, rökte ett munbloss hostade som en nybörjare och kräktes lite i munnen. HELKVÄLL!

Linda Rosing är verkligen den minst pinsamma svenska 40-åringen. Vi vill alla bli som hon. Hon har en enorm självinsikt, verkligen. Och hur många lyckas se ut som en sån där felkonstruerad barbiedocka (BRATZ, eller va de nu kallas)?! det är skickligt må jag säga. Men det bästa med Linda vilken fantastisk förebild hon är. Glamour-modellen med silikonbröst och häligt naturliga läppar sänder verkligen ut budskapet om att alla unga kvinnor duger som de är.

Det är inte heller många singelmammor som får ett eget söka-kille-program. Och inte många tonårsmorsor hånglar upp 19-åriga smågrabbar i nationell tv (jag får hålla hårt i min lilla grabb). Vi är många som önskar att våra mammor var lite mer "Rosing", för hon är ju himla ball.

Jag ska inte bara hylla makalösa Linda utan även kritisera det faktum att hon i blogg och intervjuer relativt nyligen informerade alla som ville veta att :Jag trivs så bra med mig själv och behöver absolut ingen man, nu ska jag fokusera på mig och barnen!. En trekvart senare står hon där med sitt eget patetiska tv-program, som för det mesta är alldeles för genant för att ens slötitta på när man tuggar i sig en pizza. Skulle man mot förmodan inte vara pionröd i ansiktet under ett avsnitt av "den rätte för Rosing" så är det absolut, utan tvekan det bästa sättet att spendera tiden på om man har ett värdelöst liv. "Är riktigt nöjd med mitt program, känns som att det verkligen visar en del utav mig och vem jag är!" skriver Linda själv i sin blogg. Har hon sett programmet alls?!?!?





Tänk om man fick vara så här grann!

------------------------------------
Till sist vill jag tacka min mor för att hon inte är Linda Rosing:
Tack Mamma för att du inte är Linda Rosing!
P.s Dina tuttar spöar Lindas med hästlängder!

Jag och en väninna satt igår och drack vaniljte i solen. "Oj" utbrast hon "jag har visst glömt att ta mina p-piller de senaste fem dagarna". Hon tog fram piller-kartan, frågade mig om hon skulle ta fem på en gång, jag svarade nekande och som följd tryckte hon ut ett och stoppade det i munnen. "Men gumman, är du inte rädd att bli gravid?" frågade jag oroat. "Nej, jag blir inte gravid" svarade min lilla vän iklädd grön vårjacka och vita solglasögon, lugnande. jag väntade på någon sorts fortsättning, en förklaring. "Jag kissar nästan alltid efter sex, så då rinner det ut"(!?!?!?!?!) sa hon och verkade tro att det på något sätt skulle göra skillnad.

Sedan jag påbörjat mina studier har jag stött på en härligt sexgillande person. Hon är professor i vårdvetenskap på Uppsala Universitet och har skrivit vetenskapliga artiklar i ämnen som analsex (det är tydligen inte alls så vanligt som man kan tro) och även undersökt sexvanor hos kvinnor som studerar vid Uppsala universitet (tydligen har det sexuella risktagandet ökat). Den här kvinnan läste jag även om i UNT igår, hon tror tydligen att många unga känner sexstress då pornografi är så vanligt förekommande.

Vid ett seminarium diskuterades en artikel gällande hur personal på äldreboende talar med äldre om döden. Jag, min fenomenala basgrupp och professorn kommer fram till att det där med döden är svår att tala om. "Finns det något annat ämne som man kan relatera artikeln till, något annat som är svårt att prata om med patienter?" Frågade den piffiga professorn och puffade till håret. De vanligtvis väldigt pratglada, blivande sjuksköterskorna tystnade en aning. Några av oss misstänkte åt vilket håll hon var på väg. "Sex" mumlade någon. "JA, PRECIS!" hon sken upp som en sol. Av någon anledning tog jag till orda: "Kanske är döden mer relevant just på ett äldreboende än vad sex är" Jag väntade mig konstigt nog att de flesta skulle hålla med lite grann men vårdvetenskap-professorn tittade tvivlande på mig. "Njaaaaaaa" svarade hon med tillhörande handgester. Jag höll mig i bakgrunden efter den incidenten.




Använd kondom och sprita händerna.

Vi har verkligen jättemycket pengar i min familj. Det är häftigt att ha mycket pengar! Följande bild är tagen i mina föräldrars kök:




Fotot föreställer köksfönstret, en bunt sedlar(!?!?!?), en pytteliten dator och min fars läsglasögon från någon väl utvald bensinmack. Någon, antagligen min pappa har ansett att ett köksfönster på bottenvåningen är det optimala pengar-placerar-stället. Den minimala handdatorn inhandlades av min teknikälskande far. "vad ska du ha den till?" undrade jag. "Jag ska ha den när jag äter frukost" svarade han. Behöver man verkligen den där när man äter frukost? tänkte jag, men sa ingenting för att undvika tråkig stämning. De moderiktiga brillorna är ett måste för att han ens ska hitta den där lilla pluttdatorn, verkligen väl spenderade pengar. Antagligen är det min far som har hand om sjukvårdens ekonomiska tillgångar.

Som många av alla uppsalabor säkert har uppmärksammat så byggs hela stationsområdet om till något superduper resecentrum, vilken tur! hur hade vi klarat oss utan den här fler-års-långa, omfattande ombyggnationen? Hoppas att det blir lika snyggt och poppis som musikens hus, det var ju verkligen väl spenderade pengar.

    Riktigt genomtänkt arkitektur.

Det var mitt förslag att man ska stänga en vårdavdelning på Uppsala akademiska sjukhus. Att patienterna får övernatta i ett duschrum utan fönster och med sin säng placerad med två decimeters avstånd från en något avloppsluktande men helt fungerande toalettstol, tycker jag är helt okej. Att gamlingarna får ligga och rulla sig i sitt eget bajs som följd till  att personalstyrkan är för liten är också helt rimligt, det är ju inte så himla noga.

Jag vill inte alls klaga. När jag ska cykla till jobbet eller skolan så är den kortaste vägen att ta sig över centralstationen. Jag och min biltemacykel stöter dock på en hel del problematik på just den här sträckan. En väldigt smal gång har bildats mellan två byggnadsområden, den här lilla gångvägen är egentligen bred nog för att två gående cyklister=cyklister som leder sina cyklar, skulle kunna mötas. Men det är ett stort antal empatiska och väldigt brighta personer som har använt det här trånga utrymmet som cykelparkering, trots STOR cykelparkering-förbjudet-skylt. Inte okej. Jag får alltså göra akrobatiska rörelser för kunna ta mig och min cykel förbi och fram, bara för att ett gäng helt hjärndöda tjockisar inte orkar gå 15 extra meter.         

När jag med raska steg igår sköt en barnvagn innehållande två korta personer framför mig i snålblåsten hörde jag ett rop. Jag vände blicken mot personen som ropade. Han satt i en lastbil utanför en pizzeria med nervevad ruta, vevande armar och ett par ögon som utan tvivel var riktade mot mig. Eftersom alla alltid frågar mig om vägen (jag har aldrig koll utan brukar bara hitta på lite för att låta klok och världsvan) så antog jag utan vidare eftertanke att det var just vad den här okända mannen precis gjort ett försök till. Jag stannade och frågade artigt "ursäkta mig, vad sa du?". Situationen fick en oväntat vändning när lastbilschaffisen började skratta, skaka på huvudet och illustrera att det inte alls var mig han ropat på. Jag gick genant vidare. Alicia frågade strax därpå: "var det din pojke, eller din pappa?"

Senare ville Alicia att vi skulle leka Karlsson på taket. Jag fick äran att vara världens bästa karlsson och hon själv tog rollen som lillebror. Jag gick in för uppgiften, låtsades flyga med en propeller, drog upp byxorna och pratade med konstig röst (som antagligen mest var läskig).  "Har du köttbullar?"  frågade jag. "nej" svarade hon. "Gör kuckelemuckmeducin till mig" befallde jag. "nej" svarade åter igen låtsaslillebror med dålig inlevelse. Det var allt jag kunde om Karlsson på taket och jag inväntade ett intiativtagande från Alicia som aldrig kom. Det blev en lång pinsam tystnad (Händer sådant verkligen med en treåring?).

Lördagen bjöd på enorm positivitet i tv-soffan då melodifestivalen gick av stapeln. Det jublades i samma stund som poäng delades ut, avsett till vilken artist. Endast Petra Mede var ogillad. Ingen i Sverige uppfattade något hon sa som roligt. Vad gjorde hon ens där? Vinnaren hade jag inte sett på hela kvällen, lustigt, jag blev överraskad när någon som jag inte ens trodde var med i tävlingen tog hem den ädla titeln som melodifestivalvinnare 2009.

 Lycklig blev jag när jag hittade extraextra starka cider på kungälvs inte så pjåkiga systembolag. Fredrik och jag började planera koreografin till en dans som vi ska uppträda med vid noga utvalt tillfälle. Senare, efter ett par cider och i Fredriks fall lite väl många GT så utbröt ett krig oss emellan. Stenhårda mobiltelefoner användes som vapen, jag kastade hårt, och som vi alla vet så är jag bra på precis allt annat än att kasta saker och träffa ett mål samt att fånga saker som kastas till mig. I det här fallet får jag in en superträff på Frille frikadells(författare till smeknamn:Olle Hammar) näsa. Han började blöda näsblod och fick även ett obegripligt, blödande sår i ansiktet. Han blev putt, jag skrattade förvånat över fullträffen.

Spännande kväll.

 

Vi har alltid så roligt ihop....

 

 

En helt vanlig tv-reklam för acnemedel.
En kille i femtonårsåldern iklädd en helt vanlig kyckligdräkt bestämmer träff med ett gäng jämnåriga tjejer. Han utbrister sedan när tonårstjejerna trippat vidare, "åhnej, jag kan inte träffa tjejer om fyra timmar när jag har den här!". Kycklinghuvudet plockar han av och pekar på en grotesk tonårsfinne som är placerad på hans haka. Kompisen som han har sällskap av löser snabbt problemet då han i fickan på sin djurdräkt har med sig ett super-clearsil-finnmedel, inga konstigheter alls. När det fnittrande tjejgänget sedan dyker upp igen utbrister de: "Åh en så söt kyckling". "En snygg kyckling" tillägger kyckling-killen(Inget konstigt alls i att ge sig själv en komplimang) och drar av sig dräkten för att blotta sin helt vanliga pyjamas som han bär under. Inte alls en konstig reklam.



 

Jag och Fredrik hade storslagna planer för månadens andra helg. På ett café i centrala Göteborg satt vi på fredagen och brainstormade kvällsaktiviteter. Att från bowling till londontripp dök upp som förslag (Fredrik är en riktig optimist). Då det ekar i våra plånböcker beslutade vi oss till sist för en vin-ost-kex-vindruvskväll. Ingen ville vara med, men utan sura miner gjorde vi ett försök att fullfölja planen.

Eftersom lill-Freddan är på tok för liten för att vistas på systembolaget fick jag på egen hand välja flaskor. Ett rött ekologiskt vin, billig sprit och bubbel-jordgubbsvin placerade jag i korgen. Efter tre månader över tonårsstrecket är jag fortfarande vilse på alkoholaffären. Jag hittar inget, fumlar med plastpåsar och leg, blir lite nervös i kön (varför vet jag inte, jag är ju 20 år) det syns att jag är nybörjare.

Billighetsspriten skulle vi blanda med drinkmix eller iste från ICAmaxi efter noga övervägande med bartender-Emilia. Vi båda dansade av kissnödighet vid drinkmix-hyllan och av någon dum anledning inhandlades margarita-mix. "Det är inte sant!" tänker jag när vi smakar på den färdiga drinken. Margarita är ju äckligt!!!!! Fredrik höll för näsan när han drack sin. Jordgubbs-bubbel-vinet jag köpt påstod han att någon kassagubbe på systemet gjorde själv med sodastreamer.

Det blev inga kex, bara ost. Fredrik somnade på soffan. Jag blåste ut ett stearinljus och fick brinnande stearin i halva ansiktet. Otur.



Vi var också på en utställning med en miljon bakverk, jag gillar bakverk ska ni veta. På bilden ser ni mitt bidrag, försök att slå det ni!

Ytterligare en spännande dag i mitt liv börjar nå sitt slut. Då fredagen bjuder på studiefrihet beslöt jag mig kort och gott för att åka till Kungälv och besöka efterblivna Fredrik.

Det var en riktig utmaning att hitta ett bekvämt och ekonomiskt sätt att ta sig dit. Efter en morgon av tradera-budande, sista-minuten-biljett-sökande och enorm stress lyckades jag ta mig till arlande med en väska innehållande åtminstånde ett par rena trosor, läkerol, lite sparade slantar, en mobil med ytterst lite batteritid kvar och ett par sommarskor(!?!?!?!) hur tänkte jag där?.

Väl på flygplanet råder tristess, tiden går ytterst långsamt och jag funderar över att inleda ett ytligt samtal med någon okänd närsittande. Till vänster sitter en kvinna i medelåldern med en hemskt knasig solariebränna, två äckliga sår på armen, 13 lager mascara och ett sånt där 90-tals zic-zac-band i håret! Inte okej, men hon luktar gott. Till höger sitter en helt onsynlig person med trist platt hår, omintetsägande klädsel inklusive en svart skinnjacka som hon behåller på hela färden, jag konstaterar också att hon har en vit tejpbit på handen(mystiskt). Jag beslutar att inte konversera.

Flygresan från stockholm till göteborg tar normalt 45minuter. Piloten meddelar att det är snöstorm och ett gäng snubbar anstänger sig för att sopa bort snön från landningsbanan, vi får hänga kvar i luften över landvetter en halvtimme. Jag är inte den som är den, jag suckade inte ens utan återgick till att inte lyssna på musik eftersom min musiktelefon var livlös.

Piloten gjorde ett misslyckat landningsförsök och därefter begav vi oss mot danmark för att fylla på bränsle. Jaha tänkte jag, det var ju helt oväntat. Lång tid passerade, mina läkerol var slut och magen började bubbla. Kände också en oroväckande kissnödighet. Vi fick lite apelsinjuice och den minsta möjliga kexchokladen, det var pillrigt att öppna den. Det härliga med den här upplevelsen var de andra passagerarnas reaktioner och de telefondamtal som de gjorde i danmark.

Jag kunde inte ringa någon så jag lyssnade på andras samtal - man får det. Det var bara jag som var häftig och världsvan på den här flighten, alla blev helt hysteriska över den timmes långa Danmarkstrippen. En riktigt stor man i sätet framför rörde sig så att stolen gnisslade oavbrutet.

Åtta timmar efter resans start är jag nu i säkert förvar---->



Lägg märket till min trötta uppsyn och överarbetade frisyr.

Jag har surfat runt lite och bildat min egen uppfattning gällande vad man bloggar om. Tydligen är det inne att visa bilder på sina nyinköpta kläder och dagens outfit. Man ska gärna också ha fina bilder på maten man har ätit och till sist ska man även klaga eller slänga skit på någon, gärna Blondinbella.


Så jag ska försöka mig på en standardbloggning idag.


Dagens, lite rockigt med nitar.



Onsdagens lunch, jag bara älskar korv!!

Till sist ska jag slänga lite skit på blondinbella.

Hur ska man kunna ta någon på allvar som kallar sig för blondinbella? Jag hörde henne igår i moraltestet i P3, för er som inte ägnar en fjärdedel av dygnet åt att lyssna på Sveriges radio så ska jag informera om vad moraltestet är; Ett antal moraliska frågor ställs till en känd person som svarar efter bästa förmåga, sedan bedöms de givna svaren av någon proffsig moralsnubbe. En av moralfrågorna löd: Är det moraliskt riktigt att döda djur för att äta och göra kläder av dem?

Då svarar Blondinbella ungefär såhär; "Ja det är moraliskt att döda djur om man behöver mat och kläder, man kan ju äta vegetariansk(?!?!?!?) mat och använda kläder som inte är gjorda av djur, men vi människor är ju av högre rang eftersom vi kan tänka och känna empati (borde inte det innebära att vi inte vill skada och döda), det ger oss inte rätten att döda dem, men jag tycker att det är moraliskt rätt."

VAA?!?! Vad är det där för jävla argument?! Varför i hela friden öppnade hon munnen alls, "pass" hade varit ett bättre svar. Hur i helvete skulle det kunna vara rätt att döda en oskyldig kanin och sedan göra en äcklig jacka och en kanin-varmkorv av den?!? Man kan ju försöka i alla fall, och om man inte orkar anstränga sig så anser jag att man ska stå för sina brister.

Själv äter jag fiskar och har en väska gjord av en kamel, det är fel men det står jag för. Jag är inte perfekt men jag försöker!

P.s. Jag önskar att jag var blondinbella!!!

Jag är en person som gärna och alltid cyklar. Med min svarta biltemacykel som saknar både växlar och cykelkorg kan jag ta mig precis överallt inom uppsalas stadsgränser. Min cykel är min bästa vän året om, och jag cyklar i alla väder utan cykelhjälm eller anpassade kläder. Några gånger har jag i ösregn försökt mig på att cykla med paraply, men jag ska meddela att det finns en anledning till att regnponchon regerar i cykelvärden. Jag cyklar året om oavsätt väglag och anser mig själv vara en gud på cykelsadeln. Jag skryter också gärna om hur fantastiskt duktig jag är på det där med cykling.

Eftersom jag har ett sånt härligt flyt i livet hela tiden så var det såklart snöstorm när jag skulle ta mig till skolan. Konstigt nog gick det ganska bra, jag såg lite smårisig ut när jag väl var framme men humöret var på topp. Efter en givande skoldag begav jag mig mot nya äventyr vilket innebar en lång, härlig nedförsbacke från skolan. Jag cyklade på som jag brukar, efter halva backen cyklade jag kaxigt förbi ett mesigt gäng som ledde sina cyklar. Typiskt! tänkte jag, amatörcyklister som inte vet hur cykling i svårt väder ska utföras. Jag stajlade lite, släppte styret med ena handen och fortsatte förbi. Jag kände ganska snabbt efter det hur farten ökade makabert. Jag bromsade lite lätt men insåg samtidigt hur fel det var. Marken framför mig var täckt av tjockt packad, vit, glansig snö utan minsta gruskorn eller något annat friktionsökande. Plötsligt befann jag mig i luften. Jag gav ifrån mig ett högt skrik av okänd anledning (trodde jag verkligen att mina röstresurser skulle innebära minskad smärta vid fallet?). Jag dunsar hårt i marken, med armar och ben intrasslade i min svarta metallvän fortsätter jag och cyklen tillsammans ner för backen.

"Aj" säger jag högt (till mig själv?!) när jag lyckats ta mig upp på benen igen. Jag har snö innanför varje klädesplagg, försöker sanbbt att borsta bort det värsta. Amatörcyklisterna har självklart sett allting och går nu förbi mig. "Gick det bra?" frågade de snällt. Jag funderar snabbt över hur jag kan göra det bästa av situationen men förstår att jag redan har gjort mig till åtlöje så jag svarar snabbt "Ja", ler lite och mumlar något om att jag nog också ska gå resten av vägen.
     
                   ingen fara med mig, det gick bra!

Själv har jag nog aldrig varit så mycket för tv- och dataspel (sällskapsspel däremot är min grej), jag trillade av stolen när jag hörde att min kära väninna Emilia inhandlat ett tv-spel för 700kr! Jesus, för det skulle man få både en billig outfit och en trevlig budget-utekväll. För att inte tala om hur många myggnät och glas med rent vatten det skulle kunna bidra till i Afrika.

Har en nära vän som dock har lärt mig att  det där med spel, det är en livsstil, en hobby. Att sitta med hörlurar framför en dator och styra en cybergubbe som väljer mellan dussintals vapen för att sedan ta livet av så många andra låtsasgubbar som möjligt är tydligen något man kan göra 24/7 flera dagar i rad med hjälp av jolt-cola och skräpmat.

Jaha. Det lät kanske inte som en höjdarhelg men det skadar sällan någon(direkt) och att vi alla är olika är något vi ska ta vara på. Av den anledningen mobbar jag nu inte längre Frille Frikadell när han ska på LAN-party.

Jag ska även erkänna att jag älskar ett av mina mobiltelefonspel:
 självklart är jag bäst i världen på det här spelet!

Till sist vill jag tipsa om ett oerhört roligt spel som jag prioriterar framför både utekvällar och jobb: Ferryhalim

En eftermiddag satt jag och min små vänner och såg på pippi långstrump. Jag kände mig lite småsugen på något  att äta och fann efter en kylskåpsgenomsökning  en apelsin. Jag satte mig i soffan, skalade och åt en klyfta. Alicia tittade på mig. "Vill du ha apelsin?" frågade jag. "Jag älskar inte det" sa hon artigt. Efter en liten stund av koncentration på tven tittade den blonda treåringen åter på mig och sa: "Magdalena, jag älskar margarin". "Jaha" sa jag. "Har vi margarin?". "Inte vet jag, men har du då tänkt att äta bara margarin?" sa jag. Hon ignorerade mig.

Freddyboy, läs inte detta.

Det  är sällan  väldigt finstädat  i min  bostad  jag tycker att sopkastning  är överskattat och  avlägsar  gammal  mat och dyligt då det börjar lukta. Det luktar nu. FISK. Trevligt tänker ni nu såklart och det skulle man kanske kunna tro men det behagar mig faktiskt inte alls. jag har ställt en gammal tonfiskburk med lite bottentjaffs i och en halvtom fiskbulleburk utanför dörren nu, tror att det hjälpte eller så har jag vant mig.

Min mamma säger att jag lever i missär, lite överdrivet uttryckt kan jag tycka.


Vill inte riktigt fotografera mitt hem och dela med mig men det är så trevligt med bilder så jag klipper in en bild på den här fräna vatten-damsugaren från underbara tv-shop.

Jag har spenderat dagen i ett ovanligt lyckligt tillstånd, jag har sådana perioder (ofta väldigt korta).  Det innebar idag  helt konkret att jag kunde gå i kulverten  på akademiska  sjukhuset och tycka att jag befann mig i en vacker miljö, att det luktade gott och hörde jag lite musik också?!

Min mor har ju konstaterat för länge sedan att jag har en släng av monodep, eller bipolärsjukdom som det så fint heter (härligt att man måste byta namn på allt hela tiden). Hon var övertygad om att jag hade blodcancer ett tag men det visade sig vara övergående.

Jag har en del sjukdomar, de flesta självdiognostiserade (jag bara älskar 1177.se) jag knappar in mina symptom och hittar ofta något som till stor del stämmer. Slänger in ett exempel här:

Symtom

Vanliga symtom vid restless legs är

• myrkrypningar, ryckningar eller domningar i benen
• benen kan kännas heta eller kalla
• symtomen är vanligast i underbenen, men man kan få besvär högre upp i benen och i armarna
• symtomen kommer när man sitter eller ligger still och försvinner när man rör på benen
• sömnbesvär.

Här stämmer punkt 1,4 och 5. jobbigt.
Dessutom vaknar jag ofta av att mina armar är blodlösa, trodde länge att jag var ensam om det men har nu träffat i alla fall en med samma besvär. Vilken sjukdom har jag?




Jag rockar fett (cool ordvits). Ser lite mesig ut dock, måste jobba på attityden

Tänkte bjuda alla mina trogna läsare (evelina wooow!) på ett till härligt inlägg så här på förmiddagen.

Jag antar att ni alla är mycket spända och nyfikna på vad jag har för spektakulära planer för dagen.

• Försöka fixa ett städat yttre
• Kaffe/saft med Evelina (nej hon är inte min enda vän!)
• Fixa SIM-kortsbyte med fröken Sofia
• Injecera lite ditten och datten på KTC
• Hämta kidsen på kindergarten
• Studera

Det är så roligt att vara jag, och idag är det crazy-friday!

Jag har redan varit vaken ett par timmar trots att jag inte alls behöver kliva ur sängen än. Förklaringen är att jag spenderade gårdagskvällen med min häftiga fickplunta, ett par standardcider, en tequila (4cl inte en flaska dock), och avslutningsvis en jack&cola (inte light såklart för det verkar vara lite för flashigt för stadens nationer).

Sällskapet utöver det var Sofia som gjorde enormt många och långa tolettbesök, jag satt då på en brun soffa på stockholms nation och väntade på henne.

Jag var såklart snyggast på stället med min sista-minuten-halvskitiga-urtvättkorgen-outfit. Kändes bra, det var klurigt med de där plastlapparna man får när man lämnar in sin jacka och väska. Någon smådryg garderobkvinna ansåg att jag behövde ett glas vatten, jaha sa jag och drack ingen vatten. HAHA in her face!

Jag trallade dock vidare till andra härligt överförfriskade klasskamrater som roades mycket av att lyfta upp mig i luften, kul.


Efter en härlig taxifärd (jag drixar så himla gärna så han fick en hel femma extra för lilla svängen) kom jag hem till obäddade sängen, åt kalla fiskbullar, majs , pankaka och pulvermos (ljög för F och sa att jag bara åt varma koppen. Smart.). Upptäckte snart att !!ånej, telefonen är obrukbar!!

Härliga torsdagar! jag var inte ens arg på någon (undantaget från garderobskvinnan då)