hejdå vänstersko och studiebidrag.
Efter att ha undvikit löpträning i ett halvår på grund av knäsmärtor begav jag mig idag till löp- och gåkliniken i hopp om att få hjälp.
"Hur länge har du haft dina löparskor?" frågade den unga butiksmänniskan efter att jag visat upp en av mina pjucks för henne. Två år svarade jag och trodde att det var en ganska kort tid för ett par skitdyra skor. "Då måste du ha nya" sa försäljaren. Min plånbok protesterade och jag sa: "Men jag har inte använt dom så speciellt mycket". "Det spelar ingen roll, skorna blir platta och hårda iaf" sa dumskallen. Men hur går det till?!?! tänkte jag surt men testade trots allt några nya par i affären.
Efter skotestningen som inte resulterade i köp gick jag till friskis och svettis som ligger alldeles intill sportaffären. Väl ombytt märkte jag att jag bara hade en sko med mig, en stycken löparpjuck. Irriterad gick jag i mina träningskläder tillbaka till löp- och gåkliniken och bad att få tillbaka min glömda sko. Men skon fanns inte där hävdade den elaka butiksmänniskan.
Jaha tänkte jag, skon måste väl vara hemma då. Lite skamsen gick jag in på gymmet utan skor (alternativet var att endast träna med högerskon). Undrande blickar träffade mig under min halvtimme på träningscykeln. Jag ångrade mitt strumpval bittert, svarta strumpor i någon sorts spets. Inte så sportigt.
Väl hemma upptäcker jag att skon inte finns här. SKO-HAGGAN i affären har stulit min sko så att jag ska bli tvungen att köpa nya, inte okej.
"Hur länge har du haft dina löparskor?" frågade den unga butiksmänniskan efter att jag visat upp en av mina pjucks för henne. Två år svarade jag och trodde att det var en ganska kort tid för ett par skitdyra skor. "Då måste du ha nya" sa försäljaren. Min plånbok protesterade och jag sa: "Men jag har inte använt dom så speciellt mycket". "Det spelar ingen roll, skorna blir platta och hårda iaf" sa dumskallen. Men hur går det till?!?! tänkte jag surt men testade trots allt några nya par i affären.
Efter skotestningen som inte resulterade i köp gick jag till friskis och svettis som ligger alldeles intill sportaffären. Väl ombytt märkte jag att jag bara hade en sko med mig, en stycken löparpjuck. Irriterad gick jag i mina träningskläder tillbaka till löp- och gåkliniken och bad att få tillbaka min glömda sko. Men skon fanns inte där hävdade den elaka butiksmänniskan.
Jaha tänkte jag, skon måste väl vara hemma då. Lite skamsen gick jag in på gymmet utan skor (alternativet var att endast träna med högerskon). Undrande blickar träffade mig under min halvtimme på träningscykeln. Jag ångrade mitt strumpval bittert, svarta strumpor i någon sorts spets. Inte så sportigt.
Väl hemma upptäcker jag att skon inte finns här. SKO-HAGGAN i affären har stulit min sko så att jag ska bli tvungen att köpa nya, inte okej.
Kommentarer
Trackback
