Gravidgympa.
Jag och Cecilia beslöt oss av olika anledningar för att testa ett vattengympapass som Friskis&Svettis håller i. Glada och förväntansfulla cyklade vi i höstmörkret till fyrishov badhus. Nostalgiska klev vi in i omklädningsrummet 40min innan passer började och tio minuter senare var vi barn igen. Vattenruschkanorna, bubbelpoolen och de flytande plastprylarna roade oss i tio minuter och sedan gick resterande dötid åt att beundra en simhoppare som utförde diverse fantastiska konster. Simhopparen hade även två små bröder, de flög som små vantar på trampolinen och var genomgående sladdriga i sitt genomförande.
Fem minuter i åtta begav vi oss till den lite varmare vattengympabassängen. Till en början kände vi oss mycket ensamma där, men snart rultade det in mer folk. Det var bara så att alla var gravida, alla utom just jag och min syster. Vi undrade förstås om vi kommit fel men beslöt oss för att gravida personer går på vattengympa, det är bra för dem. En tjockmagad kvinna frågade elakt om vi skulle vara med, "jaaaa....." svarade vi lite tveksamt. Musiken satte igång och en storbystat ogravid instruktör visade hur vi skulle andas och röra oss i vattnet. Efter en halvtimme av gympande kom den gråhåriga svettiga damen fram till oss och påpekade att vi då inte såg särskillt gravida ut. Nähä tänkte vi, glada för att vi inte såg gravida ut men dock lite ledsna över att vi inte verkade välkomna.
Skamset tog vi oss upp på land, arga och förvirrade över att ingen informerat om gravidtvånget på friskis vattengympa. Vi bestämde att vi allt skulle klaga i receptionen dagen därpå.
När vi begav oss ut mot omklädningsrummet insåg vi vilket hemskt misstag som skett. På äventyrsbadet kryllade det av skuttande friskis&svettis-medlemmar utan gravidmagar. Det var alltså här vi skulle befunnit oss.
En lång stund övervägde vi att lämna våra handukar på gravidgympan och istället torka oss med ett klädesplagg. Men till sist tog jag mod till mig och rusade in, slet åt mig handdukarna och flydde till duscharna. Bustustunden som vi sett fram emot flera dagar förvandlades till ren skräck. Vi satt där nakna och livrädda för att arga gravida kvinnor skulle komma och kasta elaka ord samt knuffa oss med deras stora magar.
WOOOW KALAS!
Fem minuter i åtta begav vi oss till den lite varmare vattengympabassängen. Till en början kände vi oss mycket ensamma där, men snart rultade det in mer folk. Det var bara så att alla var gravida, alla utom just jag och min syster. Vi undrade förstås om vi kommit fel men beslöt oss för att gravida personer går på vattengympa, det är bra för dem. En tjockmagad kvinna frågade elakt om vi skulle vara med, "jaaaa....." svarade vi lite tveksamt. Musiken satte igång och en storbystat ogravid instruktör visade hur vi skulle andas och röra oss i vattnet. Efter en halvtimme av gympande kom den gråhåriga svettiga damen fram till oss och påpekade att vi då inte såg särskillt gravida ut. Nähä tänkte vi, glada för att vi inte såg gravida ut men dock lite ledsna över att vi inte verkade välkomna.
Skamset tog vi oss upp på land, arga och förvirrade över att ingen informerat om gravidtvånget på friskis vattengympa. Vi bestämde att vi allt skulle klaga i receptionen dagen därpå.
När vi begav oss ut mot omklädningsrummet insåg vi vilket hemskt misstag som skett. På äventyrsbadet kryllade det av skuttande friskis&svettis-medlemmar utan gravidmagar. Det var alltså här vi skulle befunnit oss.
En lång stund övervägde vi att lämna våra handukar på gravidgympan och istället torka oss med ett klädesplagg. Men till sist tog jag mod till mig och rusade in, slet åt mig handdukarna och flydde till duscharna. Bustustunden som vi sett fram emot flera dagar förvandlades till ren skräck. Vi satt där nakna och livrädda för att arga gravida kvinnor skulle komma och kasta elaka ord samt knuffa oss med deras stora magar.
WOOOW KALAS!Kommentarer
Trackback
