Kapitel telefoner är inget för mig.
Under en lång tid nu har jag spenderat mina telefontimmar med en sony ericsson K660i.
Egon är en hund så jag vill inte beskylla honom helt för vad som sorgligt nog inträffade idag. Jag hörde ett knaprande ljud, slet en numera tuggad telefon ur munnen på den vita djävulen. Uppgivet inser jag sakta vad som har hänt. Lånetelefonen är lånad, och tuggad på. Vissa delar sitter inte längre där de ska. Jag väntar på tårarna, inget händer.
Mobil-krissituationer är numera något av min grej, så jag ringer genast till telenor-växeln och undrar hur det går med lagningen av min I-phone. "jaduu" säger telefonkillen, "det händer ingenting, det står fortfarande som ett försäkringsärende". Jag blir arg men behåller lugnet och ringer upp försäkringsbolaget varpå telefonkvinnan säger: "Nej, telenor måste skicka in ett kvitto innan vi kan ordna det där". Då börjar jag böla som ett litet barn och telefonkvinnan tröstar så bra hon kan.
På väg till mitt favorit tillhåll (Telenorbutik a la Svava) hoppar kedjan på cykeln av, gråtandes bygger jag ihop cykeln och fortsätter med oljiga fingrar. Väl framme Fixar och donar Fredrik P. Han var som vanligt inte så glad att se mig men stämningen lättades upp av den så väldigt komiska situationen. jag får ur mig något i stil med att jag har lite oflyt...
För att kunna betala lånetelefonen och reparation av i-phonen måste jag sälja de flesta av mina ovärdefulla ägodelar (hade jag haft något av värde hade jag sålt det med, egon ligger risigt till om nu någon ill ha honom)
Egon är en hund så jag vill inte beskylla honom helt för vad som sorgligt nog inträffade idag. Jag hörde ett knaprande ljud, slet en numera tuggad telefon ur munnen på den vita djävulen. Uppgivet inser jag sakta vad som har hänt. Lånetelefonen är lånad, och tuggad på. Vissa delar sitter inte längre där de ska. Jag väntar på tårarna, inget händer.
Mobil-krissituationer är numera något av min grej, så jag ringer genast till telenor-växeln och undrar hur det går med lagningen av min I-phone. "jaduu" säger telefonkillen, "det händer ingenting, det står fortfarande som ett försäkringsärende". Jag blir arg men behåller lugnet och ringer upp försäkringsbolaget varpå telefonkvinnan säger: "Nej, telenor måste skicka in ett kvitto innan vi kan ordna det där". Då börjar jag böla som ett litet barn och telefonkvinnan tröstar så bra hon kan.
På väg till mitt favorit tillhåll (Telenorbutik a la Svava) hoppar kedjan på cykeln av, gråtandes bygger jag ihop cykeln och fortsätter med oljiga fingrar. Väl framme Fixar och donar Fredrik P. Han var som vanligt inte så glad att se mig men stämningen lättades upp av den så väldigt komiska situationen. jag får ur mig något i stil med att jag har lite oflyt...
För att kunna betala lånetelefonen och reparation av i-phonen måste jag sälja de flesta av mina ovärdefulla ägodelar (hade jag haft något av värde hade jag sålt det med, egon ligger risigt till om nu någon ill ha honom)
Kommentarer
Postat av: Elin
Man kan också slava lite på 30 E med trevligt umgänge! Det är där de stora pengarna finns..:-)
Postat av: L
maggen......:/ älskar dig
Trackback
